Matematikdidaktik

Den matematikdidaktiska miljön vid IPD, GU är sedan länge inriktad mot matematik och lärande , utbildning av matematiklärare för hela barn- och ungdomsskolan, samt uppdrag i anslutning till dessa områden. En stor del av forskningen kan karaktäriseras som praxisnära vilket är efterfrågat i Sverige såväl som internationellt. Ett allmänt
problem är att den didaktiska forskning som bedrivs sällan får någon märkbar effekt i skolans matematikundervisning, till skillnad från hur det borde vara:

Det övergripande syftet med hela verksamheten (matematikdidaktisk forskning) är i grunden att främja och förbättra elevers och studenters matematikinlärning och att de skall tillägna sig matematisk kompetens. (Niss 2001).

Ett problem med en matematikdidaktisk forskningsmiljö är att man ännu för 20 år sedan inte förväntades forska som lärarutbildare. Andersson, Kilborn, Lybeck, Johansson m.fl . fi ck vända sig till den pedagogiska institutionen för att kunna bedriva didaktisk forskning. Detta innebar att forskningen delvis fi ck bedrivas på den pedagogiska vetenskapens villkor. (Marton,1986). Forskning kring matematikämnets didaktik följer det mönster Utbult (1993) beskriver som tre olika former av integration:

• Mångvetenskaplig samverkan som inte medför någon teoretisk eller metodologisk integration eller förnyelse av ett nytt ämnesområde. Forskningen sker på andra ämnens villkor.
• Tvärvetenskaplig samverkan leder till sammansmältning av kunskap vilket kanske på sikt kan utvecklas mot en självständig teori. Det är här en hel del av den matematikdidaktiska forskningen fortfarande befinner sig. Matematikdidaktiken
  blir snarast ett ”case” underordnat ämnet pedagogik eller matematik
• Framväxt av ny specialitet/disciplin. Det är detta mål vi i dag strävar mot, en disciplin med egna forskningsmetoder och egna teorier. Detta kräver en utveckling av delvis nya miljöer.
  Följande forskningsområden, fl era varandra överlappande, finns inom vår miljö.